I vänsterpartiets värld finns bara en ”verklighet och sanning” när det gäller synen på barn, omsorg och familj. Det är bara genom förskolan som barnomsorgen kan bedrivas och alla föräldrar som är så dumma att de väljer vårdnadsbidrag eller barnomsorgspeng går tillbaka till 50-talets hemmafruliv! Dessutom påstår man sig veta vad som är både barns bästa och vad som är föräldrars bästa val. Det enda som är bra med Ellen Haglunds(v) insändare är att den visar på den stora ideologiska skillnaden mellan vänsterns- och kristdemokraternas samhällssyn.
Dessutom finns flera direkta felaktigheter i artikeln. En mera sansad och öppen fråga är hur samhällets ska ge stöd till föräldrar för att kunna kombinera både egen barnomsorg med arbetsliv. Fakta är att 50% av alla föräldrar idag förlänger tiden hemma med barnen inom föräldra-försäkringen till barnet är ca 20 månader. Det gör man genom att ta ut en mindre föräldrapeng varje vecka för att dagarna ska räcka längre. Genom detta ”beteende” är det tydligt att föräldrar vill ha mera tid hemma, medan barnen är små – vilket borde vara en självklarhet. Det stöds också i många opinionsundersökningar, det som behövs av samhället är ekonomiskt stöd till föräldrar, och det genomför vi nu!
I höst införs också Barnomsorgspengen i Örebro kommun, för att utveckla valfriheten genom möjligheten till olika flerfamiljsmodeller för den egen barnomsorg – allt för barns bästa.
Vi är stolta att Koalitionen i Örebro kommun infört ett Vårdnadsbidrag från 1 januari, vilket blivit en succe. Ungefär 230 vårdnadsbidrag har godkänts under de första sex månaderna, vilket är mycket bra. Vilken rätt har Ellen Haglund att diskvalificera alla dessa familjer från rätten att ge sina barn tid? Det är föräldrarna själva som vet som är bäst för barnen, samhället ska stödja deras val – det är kristdemokratisk samhällssyn byggd på subsidiaritetsprincipen. Detta förstärker ett samhälle där de små gemenskaperna, t ex familjerna får större makt och reellt inflytande.
Haglund målar upp en märklig motsättning mellan förskola och vårdnadsbidrag, som inte finns i praktiken. Faktum är att Koalition Örebro under kristdemokratiska ledning i barn och utbildningsfrågor byggt ut förskolan mera än någon annan kommunledning gjort förut. Det är bra – vi bygger ut förskolan med ca 250-300 nya platser årligen under 2007-2010. För oss är både förskola och vårdnadsbidrag lika viktigt. Att förskolans kvalitet ”urholkas” är bara politisk vänsterretorik och stämmer inte. Barngruppernas storlek ligger på ca 16,8 barn/grupp – från att i början av 2000-talet legat på 20 barn/grupp, under vänsterstyre i Örebro.
Vi genomför också från hösten Förskolelyftet, en historisk fortbildningssatsning på förskolans personal. Dessutom genomför Alliansregeringen en utveckling och förbättring av förskolans läroplan, vilket är bra. Den allmän förskolan införs redan från att barnet är tre år, en ytterligare satsning, med start 2010.
Haglund verkar veta bäst vad som är utvecklande för alla barn och familjer, och som leder till samhällsutveckling. Tvärtom innebär vår politik att familjer ges mera tid med barnen utifrån deras egna förutsättningar och val, det stärker både familj och barn och hela civilsamhället. Vänstern vill heller styra ”över” alla medborgare med vad de menar vara bäst.
Haglunds och vänsterns perspektiv är ett vuxenperspektiv, man glömmer nästan alltid att se barnens behov av omsorg och trygghet. Vi är stolta över att det i Örebro kommun finns både förskola och vårdnadsbidrag/barnomsorgspeng. Detta gynnar barns utveckling och växande där både familjers och det förskoleverksamhetens roll kompletterar varandra. Vänsterns syn på familj, civilsamhälle och samhälle i stort , bör förpassas till historieböckerna där det hör hemma. Kristdemokraterna är en garant tillsammans med Koalition Örebro för barn och familjers bästa!
fredag 10 juli 2009
Vänsterns enfaldiga familjepolitik!
Etiketter:
Barnomsorgspeng,
vårdnadsbidrag,
Vänsterpartiet Örebro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad pågår egentligen i svensk förskola? I SOU 2006:75 sid 19: "Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som könspolitiskt projekt. Läs om genuspedagogernas intåg: http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/06/10/genuspedagogik-i-forskolan-del-4/
SvaraRadera