Vårdnadsbidrag och Arbetslinjen!

Vårdnadsbidraget och arbetslinjen – ingen motsättning!

Allehandas ledare diskuterar SCB:s statistik över vårdnadsbidraget, och menar att det är alldeles ”för smalt”, att det berör för få och att det ”känns förlegat i ett samhälle där jämställdheten är en prioritera politisk fråga”.I Örebro kommun infördes vårdnadsbidraget som en valfrihetsreform 1 januari 2009.

Det är svagt att NA:s ledare tar fram fel statistik, när man påstår att ”det i Örebro kommun var exakt 100 godkända ansökningar”. Med lite källkritik och förfrågan från kommunen hade man fått veta att 301 vårdnadsbidrag godkändes under 2009, och för 2010 har en ökning skett av vårdnadsbidrag med ca 20%! Diskussionen som NA:s ledare bidrar med är för enkelspårigt och behöver breddas.

Ett argument som lyfts fram av kritikerna är att vårdnadsbidraget motverkar arbetslinjen. Men det är ett ensidigt sätt att se på samhälle, arbete och familj. Livet har olika faser; uppväxt, utbildning, att fostra barn, arbete. Arbetslinjen får aldrig ensidigt drivas så det kommer i konflikt med familjers möjligheter att ge tid till barns uppväxt.

Just därför finns föräldraförsäkringen, men den behöver kompletteras. 60-75% av alla familjer uttrycker önskemål om ”mera tid med barnen” genom stöd från offentlig finansiering. Fredrik Reinfeldts (m) starka argumentering för arbetslinjen behöver kompletteras av det kristdemokratiska familjeperspektivet, stöd till små gemenskaper att själva ta mera ansvar för barn.

Därför menar jag att Reinfeldt hittills drivit en för ensidig arbetslinje, på bekostnad av andra sociala samhällsvärden som sammanfattas i kristdemokratiska termer som ”små gemenskaper”, civilsamhälle, och familj.

Ett annat ensidigt kritiskt perspektiv som drivs är att bara utgå ifrån ett vuxen-perspektiv, där vuxnas arbete överordnas barns trygghetsbehov. Just i denna fråga måste ”barns bästa” komma i första rummet, vilket främst får sitt stöd från FN:s Barnkonvention. Givetvis måste varje familj i olika konstellationer alltid få tolknings-företräde utifrån vad som är bäst för dem. Jag har deltagit i mängder av debatter om just familjepolitik där kritikersidan överhuvudtagit inte nämner barnen i all diskussion! Det är ett förblindat synsätt!

Nu finns ett stort behov av att förnyelse inom familjepolitiken. Vårdnadsbidraget är bara ”en metod”, och kristdemokraterna kommer aktivt att arbeta fram nya former och modeller som stödjer föräldrars behov av valfrihet och mera barntid. Jag kan tänka mig att föräldraförsäkringen kompletteras med ”en mängd” barndagar som föräldrar tar ut för efter behov, men det finns många andra vägar att uppnå målet.

En viktigt framtidsfråga handlar om barns bästa; tiden hemma med familj och vänner kan aldrig stå i konflikt med förskolans viktiga tid. Samtidigt är det demokratisk angeläget att familjer för större utrymme att påverka sin vardag.

För detta behov är (hittills) kristdemokratin som samhällsideologi den bästa grunden att forma en klok politik, som väger samman olika behov som arbete, familj och barn, fostran och bra uppväxtvillkor.

Jag ser med stor förväntan fram emot den politikutveckling som kristdemokraterna kommer att bidra med under den närmaste tiden. Olika modeller och förslag kommer att arbetas fram och presenteras.

Men vårdnadsbidraget kommer att vara kvar som valmöjlighet i Örebro kommun, innan nya modeller skapats och införs för alla barn och familjers bästa.