Broderskapsrörelsen glömmer Barnen och motverkar Familjen!

Broderskapsrörelsen har pekat ut kristdemokraterna som huvudmotståndare inför valet,
vilket är tydligt i Ulla- Britt Carlssons attack mot kristdemokraterna i Örebro. Det är en av flera artiklar på samma tema runt om i landet. Det finns många märkliga och motsägelsefyllda inslag i debattartikeln.


Frågan om utanförskap klingar ganska tom när Örebro under socialdemokratiskt styre 1994-2006 skapat ett mycket omfattande och djupgående utanförskap i de stora bostadsområdena. Att då anklaga kristdemokraterna för att skapa utanförskap efter tre år i kommunledning faller på sin egen orimlighet.

Men den avgörande frågan handlar om familjepolitiken, bl a vårdnadsbidraget som är en nagel i
ögat på Broderskapsrörelsen. Socialdemokraterna har under tre år underkänt familjernas rättighet att själva svara för barnomsorgen med offentligt stöd när barnen är små, mellan 1-3 år.



Med argument som att föräldra ”saknar kompetens och pedagogisk skicklighet” för att ta hand om sina egna barn har man närmast demoniserat vårdnadsbidraget och den nya barnomsorgs-pengen som kommer att ge föräldrar mera makt att själva välja barnomsorg i egen regi.

Då är det ännu mera märkligt att Ulla Britt Carlssons inte med ett ord nämner barnens behov och situation – det är bara vuxenperspektivet som gäller. Borde det inte vara självklart för kristna socialdemokrater att utgå ifrån barnens behov, och ge stöd till trygga och växande familjer. Det är obegripligt hur broderskapsrörelsen helt glömmer barnen i frågan. Så frågan till Ulla-Britt Carlsson blir; varför har ni glömt både barnen och familjens bästa i ert resonemang?


Hur förenligt är detta med en ”kristen utgångspunkt”? Det är svårt att se broderskapsrörelsens existensberättigande när man som i Carlssons artikel helt bortser ifrån grundläggande etiskt värden som stöd till familjer för trygga barn !

Broderskapsrörelsen vill också ”styra över föräldrars val”, genom kvotering av föräldraförsäkringen. Demoskop presenterade nyligen en undersökning som visade att 84% av alla föräldrar inte vill ha någon kvotering, och ca 75% av socialdemokratiska väljare. Pappadagar har enligt försäkringskassans statistik inte utnyttjats utan ”brunnit inne” vilket visar att en tvångsdelad föräldraförsäkring leder till att barnen får mindre tid med sina föräldrar.



Det går inte att tvinga föräldrar att agera politiskt korrekt, och de stora förlorarna är barnen. Barnen får inte användas som murbräcka för jämställdhetspolitiska mål. Är Ulla Britt Carlsson beredd att försvara dessa konsekvenser?

Det är bra att broderskapsrörelsen är tydlig med sin politik som omyndigförklarar föräldrar vilket ytterst drabbar barnen. Jag ställer som kristdemokratiskt kommunalråd gärna upp i en offentlig debatt med Ulla Britt Carlsson om familjepolitik, etik och barnens bästa.