ICDP-konferens om Vägledande samspel med 250 deltagare i Örebro!

Idag börjar den Nordiska Nätverkskonfensen för ICDP - om vägledande och hälsofrämjande samspel, i Örebro. Det är en förmån att välkomna 250 deltagare från hela Norden. Arbetet med Vägledande samspel har utvecklats mycket i Örebro kommun, där ett 50 tal specialpedagoger är fortbildade för att sprida detta till personal inom förskolor och skolor. Även många rektorer deltar i detta utvecklingsarbete.

Följande nämnde jag i mitt inledningstal:

Dagens skola är föremål för stora förändringar med omfattande diskussioner hur en god lärmiljö skapas , där barns full potential formas och utvecklas. Mycket av detta har varit nödvändigt – men det är inte tillräckligt, menar jag. Man måste nog se diskussionen och de nya reformerna i en historisk kontext.

Efter fyra år av fokus på metoder för kunskapsuppföljning, tydligare mål m.m – är det nu dags att göra en lika stor satsning på det jag vill kalla för värdegrundsfrågorna – dvs. allt som kan ge barn självkänsla, självförtroende och trygghet. Jag tycker det att har kommit lite i bakgrunden under den senaste tiden. Detta är också en förutsättning för högra måluppfyllelse, att påverka lusten och inställningen att lära och utvecklas.

Här tycker jag att ICDP-arbetet passar mycket väl in. Jag läste följande i ett måldokument:
Vägledande samspel har som mål att stimulera och utveckla ett positivt samspel mellan vuxna och barn, barn sinsemellan och mellan vuxna. Det är ett hälsofrämjande samspelsprogram som grundar sig på vad som gynnar barns växande och lärande.

Det är en stor utmaning att vrida perspektivet från barn som problem – till barn som en möjlighet. Alltför ofta ser pedagoger, skolledare, politiker och i viss mån även föräldrar barn som problem. Risken finns att barn/elever blir ett ”åtgärdsprogram”, ibland finns en ren diagnoshysteri( om jag får uttrycka mig lite slarvigt) - när barn/elever främst behöver ett främjande arbete som ser till det friska och rena.

Det behövs mycket av perspektivskifte – mycket handlar om synsätt, värdegrund, människosyn – som styr kunskapssynen! Det salutogena behöver – ett stort genomslag, där det finns ett hindrande perspektiv ” i väggarna”, eller i mentala tankar.

Örebro kommun deltar i ett Nätverk tillsammans med 10 andra kommuner i arbetet för Barnkonventionens förverkligande. Det är bra – vi har internationellt kommit en bit på vägen i Sverige – men mycket återstår.
Vuxenvärldens perspektiv – är mycket stark, sitter i värderingar och kulturer som behöver brytas. Barn har rätt till liv och utveckling, enligt barnkonventionen.

Ett mycket framgångsrikt arbete har vuxit fram utifrån Elisabeth Aneers arbete och forskning – där hon i samtal, dialog med barn upptäckt barns perspektiv! Detta påverkar nu sakta men säkert (ibland för sakta) alltflera verksamheter.

Vägen dit går genom en stark tilltro till barnets kapacitet och kompetens. Det handlar om människosyn som slår igenom i Kunskapssynen. Barnen äger själv kunskapen om vad som är bäst för dem, vi tror att vi vet – men det enda vi kan vara säkra på är att vi inte vet! Låt barnen få vara experter på deras egna perspektiv!

När jag läst en del i ICDP:s olika dokument om Vägledande samspel, där barnet är subjekt, där barnet ses som reda att delta i samspel – då blir jag förhoppningsfull.

Förskola och skola behöver mer än någonsin detta förhållningssätt . Detta ger som en konsekvens både trygghet och bättre kunskapsresultat – det som alla är överens om att utmaningen är.