Kulturdebatten i Örebro alltför nyttoorienterad!

Det är uppfriskande med en ordentlig kulturdebatt som nu sker på kultursidan i NA. Vi tycker dock att de flesta debattörerna har ett alltför ensidigt instrumentellt och nyttoorienterat synsätt på kulturen. Det är framförallt tydligt i Ulrika Sandbergs (s) och Kent Perssons (m) bidrag, samt i Irén Lejegrens perspektiv av regional kultursyn. Det är lika orimligt att anlägga ett nyttoperspektiv på kulturen som på människovärdet. Kulturen, liksom människan, har ett egenvärde som är okränkbart. Från detta måste all kulturpolitik ha sin utgångspunkt.

Det är ganska förståligt att Peter Ekström uppfattar debatten som ”tam” och intetsägande. Under 2000-talet har det blivit allt vanligare med ett rent instrumentellt synsätt på kulturer, med vanliga resonemang som: stor betydelse för regionens dragningskraft, allt viktigare för den växande konkurrensen om både människor och företag. Ingen av debattörerna som hittills skrivit i Nerikes Allehanda talar om kulturens egenvärde, som går bortom det instrumentella.

Risken med ett instrumentellt synsätt är att kulturpolitiken risker att bli kortsiktig. Det som lönar sig just nu kulturellt (för kommun – region- stat), är den kultur som ska prioriteras. En annan risk är att den ”nyttiga kulturen” och som ger störst effekter, gillas mest – och den ifrågasättande och kritiska kulturen inte får utrymme. Det kan rent av bli så att kulturpolitiken blir en ”förlängning” av den existerande makten. Något vi sett effekterna av i Sverige under många årtionden i form av ganska ensidigt vänsterinriktad samhällskritik, i stort sett analog med den samhällsanalys som det maktbärande socialdemokratiska partiet haft.

Kulturen måste kunna förena igår - det vill säga kulturarvet, med nutida kulturyttringar. Den bärs både av den gemensamma berättelsen i ett samhälle och den gemensamma reflektionen. I den funktionen blir kulturen en omistlig del i en dynamisk demokrati.

Ytterligare en risk med nyttoperspektivet är att kulturen tenderar att reducera människan till att bara vara en materiell varelse utan djupa själsliga och andliga behov. En av kulturen viktigaste uppgifter är att tydliggöra denna livsdimension. Här talar vi om kulturens egenvärde.

I ett framtida samhälle med knappa resurser till ”välfärdens kärna”, kommer den kultur som motiveras utifrån ett nyttoperspektiv att ifrågasättas. Det kommer att bli mycket svårt att motivera det offentligas bidrag till kulturen.

Men utifrån en betoning och utgångspunkt i kulturens egenvärde, att människan varken kan växa eller utvecklas utan kultur, går det att skapa förståelse också för kulturens ”nytta”. Ett fritt och mångfacetterat kulturutbud är en viktig pusselbit i det vi Kristdemokrater kallar värdegrunden. Värdegrunden är det bräckliga fundament som bygger det goda samhället.