Tunt försvar för Vapenseminariet från Oscarsson och Alf Svensson!

Mikael Oscarsson och Alf Svenssons svar på vår kritik av det Seminarium för svensk vapenindustri som genomförts är synnerlig tunt och helt befriad från ett etiskt och värdegrundat perspektiv. Vi är mycket förvånande över att Oscarsson och Svensson helt utelämnar (medvetet) en etisk diskussion i en för hela vår värld så angelägen fråga.

Man säger bara att det ”odiskutabelt medför svåra etiska överväganden för vapenexporten”, utan att ta konsekvensen av detta i seminariets program, vilket inte skapar en trovärdig politik!

Vår artikel tar inte ställning mot ett försvar, men granskar kritiskt den allt vanligare praxis gällande vapenexport där Sverige som nation överträder de riktlinjer som finns för vapenexporten. Vi kräver inte i ett första steg ett totalförbud mot all vapenexport, men att Sveriges regering och riksdag följer sina egna antagna riktlinjer! Så är det inte idag.

Inspektionen för strategiska produkter(ISP) är tydlig med att det ska vara ett förbud mot vapenexport till länder som befinner sig i väpnad konflikt med andra länder eller som har inre väpnade oroligheter och konflikter i det egna landet samt till länder där man kränker mänskliga rättigheter.

Under 2004-2008 exporterade Sverige vapen till bl.a följande länder som uppfyller ovanstående kriterier: Indien – 1,7 miljarder, Pakistan – 2, 7 miljarder, USA –
4 miljarder. Dessa länder är inblandade i väpnade konflikter. Menar Oscarsson och Svensson att Sverige följt riktlinjerna för vapenexporten utifrån dessa exempel?

Hur kan man på ett så förenklat sätt genomföra ett seminarium för stöd till vapenindustrin utan att samtidigt belysa detta djupt moraliska problem? Vad finns den kristdemokratiska värdegrunden ? Indirekt visar både seminariet och debattsvaret att vapenexporten görs till medel för industrin, jobb och ekonomisk tillväxt och kommer i konflikt med grundläggande värden för Sveriges utrikespolitik som fred, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling.

Sedan är det besynnerligt att man fortfarande påstår att det var ett ”seminarium i riksdagen anordnat av IF Metall och Kristdemokraterna”. Vad vi förstått står inte kristdemokraterna som parti bakom seminariet, utan bara Oscarsson och Svensson.

Om man inte är tydlig på denna viktiga punkt, är det risk att seminariets upplägg uppfattas som något man medvetet planerat för att ge sken av att krist-demokraterna som parti driver frågan. Så är ju inte fallet.