I veckan som gick inbjöd Kristdemorkaterna till ett seminarium om Svenska vapenindustri. Tidningen Dagen m fl rapporterade om detta. Medverkande var Alf Svensson, Göran Persson, Stefan Löfven - ordf. i IF Metall samt Bo Pellnäs, särkerhetspolitisk kommentator.
Det besynnerliga var att Svenska Freds samt Kristna Fredsrörelsen inte fick medverka i seminariet, trots förfrågan - de fick till sist endast vara observatörer.
Står partiledningen bakom seminariet och dess uppläggning? Varför fick inte fredsrörelsens representanter ställa frågor? Har de kristdemokratiska ministrarna en annan uppfattning än försvarsministern då det gäller upphandling försvarsmateriel?
Det är svårt att inte uppfatta seminariet som ett propagandaseminarium för vapenindustrin i stort och indirekt för vapenexporten. Göran Hägglund har tidigare varit tydlig med kristdemokraternas hållning: vapenexport är en måttstock på ett lands etik och moral. Mot bakgrund av detta blir seminariets upplägg och begränsning av perspektiv och medverkande deltagare synnerligen märklig.
Två viktiga frågor som Kristna Fredsrörelsens representant hade vilja ställa var: På vilket sätt ökar svensk säkerhet av att vi säljer vapen till Pakistan och Saudiarabien? Hur ställer sig Kristdemokraterna till ett förbud av att sälja vapen till diktaturer? Jag menar att ett seminarium om vapenindustrin måste innehålla ett så brett perspektiv som möjligt. Det går inte att utelämna demokrati och mänskliga rättigheter.
Det finns idag stora etiska problem med svensk vapenexport. 2008 exporterade Sverige vapen för 12,7 miljarder kronor, vilket placerar oss på tredje plats bland alla jordens länder. Sverige exportera till krigförande länder och till de som kränker mänskliga rättigheter. Tidigare i år upptäcktes svenska vapen hos Farc-gerilla i Colombia.
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys säger följande: Upptäckten av svenska vapen hos Farc-gerillan i Colombia illustrerar ett grundläggande dilemma med vapenexporten – tillverkarens kontroll upphör vid leverans Svensk vapenindustri har numera oklara kopplingar till det nationella försvaret, och politiskt uppstår ett växande förklaringsproblem.
Sveriges utrikespolitik vilar på grundläggande värderingar som nedrustning, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling Frågan om vapenindustri och vapenexport måste vara förenligt med våra utrikespolitiska målsättningar, annars undergrävs Sveriges trovärdighet i världen och möjlighet att bedriva en sammanhållen utrikespolitik. Riksdagen har också antagit en ny politik för global utveckling. Inför beslutet fastslog utrikesutskottet att det är angeläget att svensk vapenindustri inte motverkar arbetet för att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling.
Utifrån seminariet om svensk vapenindustri blir slutsatsen att Sveriges traditionella principer om nedrustning och utveckling underordnas försvarsindustriella särintressen.
Det betyder också att kristdemokraternas restriktiva hållning i frågan om vapenexport överges, i ett av partiet arrangerat seminarium. Vapenindustrin får aldrig kompromissa med svensk utrikespolitik. I vår sårbara värld behöver fred, demokrati och mänskliga rättigheter stärkas!
I ett parti vars principprogram inleds med: ”Kristdemokrati är demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund” måste frågor om försvar, försvarsindustri och vapenexport diskuteras allsidigt och med respekt för olika åsikter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med dig om att det är svårt att se det som en logisk följd av kristdemokratisk ideologi att vi skulle backa upp försvarsindustrin. Sedan menar jag att det inte heller behöver vara självklart att vi inte skall göra det.
SvaraRaderaFör att kunna göra internationella insatser behöver vi vapen och övrig materiel. Om det skulle vara så att det bästa sättet att lösa detta vore att ha en inhemsk vapenindustri så vore det inte fel att stödja bolagen utifrån den synvinkeln, jag är dock tveksam till om så är fallet.
Vi borde däremot driva än hårdare att regleringarna för svensk vapenindustri skall bli tydligare och i många fall mer restriktiva. Det är sorgligt att Bofors tillåtits sälja klusterbomben Bombkapsel 90 och det är lika sorgligt att Saab tilläts förhandla om att sälja JAS-plan till Thailand under tiden då det var en militärdiktatur. Att de t.o.m. var med i offertförfarande för en eventuell affär med Saudiarabien härom året är en skam för Sverige som internationell aktör.