Sveriges riksdag röstade ja till att erkänna folkmordet i Armenien 1915, med en rösts marginal - 131 ledamöter för ett ja och 130 ledamöter för ett nej! En stor diskussion har har satts igång med skäl både för ett ja och ett nej.
Frågan är sannerligen inte enkel, men jag menar att ett erkännande av det som skedde 1915 som folkmord är rimligt! Det som är förvånande är att så många som drivit frågan om ett erkännande i olika motioner till riksdagen - nu tvekade och ville "ligga lågt", med kravet på erkännande, som man uttrycker det. Fredrik Malm (fp) bytte nu linje, likaså Fredrik Reinfelt(m) som lovade i valrörelsen 2006, att det skulle bli ett erkännande om han kom till makten.
Även kristdemorkaterna tvekade, och det var bara Annelie Enochson, som höll fast vid partiets tydliga linje. Man frågar vad det är som har förändrats just nu - som leder till denn tveksamhet?
Kristdemokraterna har under denna mandatperiod gjort en överenskommelse om att vidmakthålla den linjen. Samtidigt är det kristdemorkaternas uppfattning att de påtvingade förflyttningar och massakrer mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker som ägde rum 1915 och tiden därefter är att betrakta som ett folkmord.
Det borde funnits en mycket bred och tydlig majoritet för att erkänna det fruktansvärda som händer 1915 som ett folkmord. Inte minst för alla efterlevande är det nödvändigt för att en historisk försoningsprocess ska var möjlig.
Därför är jag besviken på många av Alliansens riksdagsledamöter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja Lennart, det är lätt att bli besviken. Ingen i riksdagsgruppen tvekar i själva sakfrågan, att det skedde ett folkmord. Men jag tycker att överenskommelser man gör innan mandatperioden ska gälla hela perioden. Sedan få man göra nya avtal inför nya perioder. Personligen tycker jag att det var synd att folkmordet nu erkändes med endast en röst övervikt. För den som inte är insatt kan det verka som om nästan halva riksdagen inte tycker att ett folkmord skett! Nu handlar det om att verka för att försoningen mellan Turkiet och dess omgivning tar ny fart och fördjupas och att alla parter kan gå vidare i samförstånd. Jag erkänner att det var ett svårt beslut att ta men jag är övertygad om att samarbete långsiktigt vinner på att avtal hålls, men jag påstår inte att jag sitter inne med hela sanningen denna gång heller.
SvaraRaderaMen, hur kan Holger Gustavsson i pressmeddelande påstå att Kristdemokraterna erkänner folkmordet 1915, som huvudnyhet på Hemsidan??
SvaraRadera