måndag 15 mars 2010

Folkmordsfrågan igen!

Riksdagens agerande i frågan om Folkmordet 1915, blir alltmera märkligt. Å ena sidan säger kristdemokraterna genom Holger Gustavsson, på partiets hemsdia att man "erkänner folkmordet"! Å andra sdian menar man att ett riksdagsbeslut inte ska fastställa detta.

Det finns ett brett och starkt stöd från forskare att just riksdagen och politikerna ska ta ett sådant initiativ.

En av dessa forskare är Ove Bring, professor i internationell rätt på Försvarshögskolan i Stockholm. Forskningen är tydlig, och vi håller helt med uppropets slutsats: ”Forskarna har gjort sitt jobb. Nu är det de politiska ledarnas tur att ta sitt ansvar genom att erkänna katastrofen för vad den är, nämligen folkmord.”

Folkmordet 1915 nämns på flera platser som exempel på begångna folkmord under 1900-talet. Rapporten klubbades igenom i en underkommitté till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter med rösterna 14 mot 1 (fyra nedlagda röster) i augusti 1985. Den 18 juni 1987 erkände Europaparlamentet officiellt folkmordet på armenierna.

Sedan 1965, dvs. folkmordets 50-årsdag, har flera länder och organisationer officiellt erkänt folkmordet 1915, bl.a. Uruguay (1965), Cypern (1982), Ryssland (1995), Grekland (1996), Libanon (1997), Belgien (1998), Frankrike (1998), Italien (2000), Vatikanstaten (2000), Schweiz (2003), Argentina (2003), Kanada (2004), Slovakien (2004), Nederländerna (2004), Polen (2005), Venezuela (2005), Tyskland (2005), Litauen (2005) och Chile (2007).

Att Sveriges skulle ställa sig utanför alla de som gått före och officiellt erkänt folkmordet är orimligt.Det finns ett stort forskningsstöd från en rad historiker att det ska betraktas som folkmord.

Tyvärr verkar den politiska övertygelsen fått vika för "partipiskan", utifrån Carl Bildt och Fredrik Reinfeldts perspektiv!

1 kommentar:

  1. Tack Lennart!Jag har läst det som Holger skriver flera gånger. Jag förstår det fortfarande inte. Kristdemokraterna erkänner folkmordet - därför röstar vi nej!? Den pedagogiska uppförsbacken är jag glad att jag slipper bestiga när detta ska förklaras för väljarna.Problemet är ju att vi måste stå till svars och förklara varför Kristdemokraterna röstade som dom gjorde. Jag klarar inte det utan säger att jag hoppas att jag haft samma kurage som Annelie.
    Texten är så förvirrande att det utifrån den är helt omöjligt stt utläsa vad som är Kristdemokraternas linje och hur våra ledamöter röstade i frågan. Dimridåerna är tjockare än i Lützen! Vidare beklagas det att beslutet togs med så liten majoritet. Ja, och vad beror det på? Hade hela riksdagsgruppen haft samma kurage som Annelie Enochsson så majoriteten blivit avsevärt större. Jag tror tyvärr att agerandet riskerar att skada förtroendet för oss och späda på politikerföraktet. Man kan inte mena ja och säga nej. Detta är vad alla KD-ledamöter utom en gjorde. Överskriften är dessutom ett svårslaget exempel på hyckleri.
    För vår överlevnads skull hoppas jag på större tydlighet framöver.
    Magnus Sjödahl

    SvaraRadera